En kväll så gick jag och en bekant till en liten bar. Det var inget disko utan mer ett ställe där man tar en drink och småpratar. Men det var inte så lätt att prata för det var så hög musik på. Vi fick skrika till varandra för att höra vad den andra sa. Dessutom var musiken enformig utan någon som helst form. Det kändes som att skivan hade hakat upp sig. Enligt min smak så skulle de kunnat spela olika låtar eller snarare musik med olika stil, eftersom alla har olika musiksmak. Dels så kunde man inte dansa där, jag hade mer haft förståelse för denna slags musik om det hade varit ett dansgolv i närheten, men det hade blivit en enformig dans.
Här nedan kan ni lyssna på den enformiga musiken.
Lilliestam (2009) beskriver i sin bok muikliv att man i olika sammanhang blir påtvingad musik i olika situationer. Det kan till exempel vara i olika affärer eller som jag befann mig i en bar. I vissa affärer kan musiken vara precis så enformig och discoaktig som i den baren som jag vistades i. Antagligen spelar de den sortens musik för att man ska vilja köpa något nytt till utekvällen. Men de som ägde baren ville nog bara bli av med sina gäster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar