Fyra litteraturseminarier som vi haft under terminens gång.

Så här blev de, det är sammanlagt fyra olika papers.

Litteraturseminarie 1

Frågeställningar/tankar/idéer utifrån Cox (2009) Gottberg (2009) och Wiklund (2009).

Något som jag tog till mig utifrån Gottberg (2009, s.11-12 43,58) var att det är viktigt att man arbetar ämnesövergripande i skolan. Enligt mina erfarenheter från skolan så arbetade man inte på det här sättet när jag gick i skolan. På VFU-platserna kändes det som att alla ämnen har varit uppdelade och inte integrerade med varandra. Författaren menar att barn lär sig bättre om man till exempel blandar in musiken i matematiken eller bilden i musiken. Man behöver inte se alla ämnen som motsatser till varandra utan snarare som komplement till varandra. I en del ur den reviderade läroplanen Lgr 11 står det att läraren ska ansvara för att eleverna ”får möjlighet att arbeta ämnesövergripande (Lgr 11, s. 11)” Det är viktigt eftersom alla barn lär sig på olika sätt. Vissa barn har lätt för musik medans en del har lätt för matematik. Det bästa vore då att använda musik och matematik ihop. Gottberg (2009, s. 35) har ett bra exempel på det här arbetssättet. Det kan till exempel handla om att inte bara sitta vid skolbänken, utan att sätta sig i en ring på golvet och bilda fjärdedelar och åttondelar av sina kroppar. Medans barnen sitter i en ring så sjunger och spelar läraren det som barnen ska göra, som att bilda en halv ring och så vidare.

En annan aspekt av lärandet som Gottberg (2009, s. 11-12,) tar upp är estetiska lärprocesser. Med det menas att man lär sig med alla sinnen. Barn ska få möjlighet att använda alla språk så som skriftspråket, talspråket och det estetiska språket för att utvecklas i sitt lärande. Det viktiga är också processen i lärandet alltså det som sker på vägen. Jag har ett exempel från min VFU period. Vi skulle gå till lekplatsen med barn som var ett och ett halvt år gamla. Pedagogens mål var att ta sig till lekplatsen men barnen tyckte att det var roligare att upptäcka saker på vägen så som att plocka kottar, gå i snöhögarna och smaka på snö. Det som vi vuxna ofta glömmer är att ta tillvara på det som barnen tycker är spännande. Vi blir blinda av det som vi planerar in för barnen. Det som pedagogen och även jag mest fokuserade på var att vi skulle skynda oss till lekplatsen. När vi nästan var framme var det så mycket snö på stigen till lekplatsen att vi ändå inte kunde gå dit. Varför ska vi vuxna alltid ha så bråttom och vad är syftet med det? Det är viktigt att stanna upp ibland för att se vad barnen upptäcker.  Det tar även Gottberg (2009, s. 45) upp att vi ska vara uppmärksamma och lyhörda på saker som barnen är intresserade av. Även i en del ur den reviderade läroplanen Lgr 11 (2011, s.7) står det att ”skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas.” I den reviderade läroplanen för förskolan Lpfö98 (2010, s. 6) så står det att det är viktigt att ta till vara på leken för barns utveckling och lärande. I leken så händer det ofta så mycket och enligt mina erfarenheter så leker barnen ofta med alla sina sinnen och växlar mellan olika roller. De kan gå från att sjunga i leken till att springa och smaka på saker i dess närhet.

Något som Gottberg (2009) tar upp om lärande och som det står om i både läroplanen för förskolan och grundskolan är att kunskap handlar om fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. De här fyra begreppen måste ses som en helhet när det gäller barns utveckling.

Wiklund (2009) tar upp att det är viktigt med estetiska lärprocesser när det gäller barns lärande. Författaren menar att det i dagens skola inte alltid ser ut på det viset. I förskolan är det mer naturligt att barnen ska få ta del av de konstnärliga uttrycken. Däremot i skolans värld så ser det väldigt olika ut hur barnen får ta del av de estetiska ämnena. Wiklund (2009, s. 39-51) tar bland annat upp att det i vissa fall är kulturskolan som får komma till skolorna för att ha musik. Det är på grund av att de på de här skolorna inte har estetlärare. Om det ska gå rätt och riktigt till så ska kulturskolans personal få vara med att ta del av elevernas individuella utvecklingsplaner och betygsbedömning. Författaren menar att det inte går till så i verksamheten även om det ska vara så. Kulturskolans personal får helt enkelt ha musik med barnen utan att i själva verket vara delaktiga i barnens utvecklingsprocess. Enligt min mening så visar det här hur lärare och rektorer ser på de estetiska ämnena, att de inte är speciellt viktiga för barn. I både läroplanen för förskolan Lpfö98 och läroplanen för grundskolan Lgr11 så står det skrivet att barn ska få möjlighet att uttrycka och få uppleva olika typer av kunskaper. Det innefattar de estetiska ämnena som musik bild och drama. Som jag ser det så borde man vara mer tydlig i läroplanerna när det gäller de konstnärliga ämnenas funktion. De borde få ta mer plats och även statusen borde höjas när det gäller bland annat musik. Eftersom det vore ett ideal att arbeta på ett sätt som gynnar de estetiska lärprocesserna, där de estetiska ämnena får en plats i alla ämnen. Man borde inte värdera ämnena i skolan utan se alla ämnen som viktiga och att de kompletterar varandra. Det står även skrivet i barnkonventionen (2009, s. 28-29) artikel nummer 31 att barn ska ha rätt till att få delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Även Cox (2009, s.6, 16-17) tog upp många viktiga aspekter när det gäller de estetiska lärprocesserna.  Dels att det är viktigt att ta hjälp av de estetiska/konstnärliga uttrycksformerna som en hjälp i barnens utveckling och förståelse. En estetisk lärprocess kan vara när ett barn får rita någonting som barnet varit med om till exempel en ridtur. Medans barnet ritar så hittar hon/han även på en improviserad sång om själva ridturen. Det här visar att barn tar del av olika ämnen i en och samma situation. Ett bra exempel som författaren tar upp är att om barn till exempel har svårt för matematik, så kanske barnen inte behöver mer matematik undervisning utan mer utav något annat. Barnen behöver bli stimulerade på ett annat sätt som att ta in musiken i ämnet matematik. Musiken kan man även använda som en hjälp i språkutvecklingen. Det kan till exempel vara att pedagogen använder sig av melodier som följer språkrytmen i texten Cox (2009, s. 21)

Som lärare är det lätt att man använder sig av ett mer teoretiskt tankesätt/katederundervisning när man ska undervisa i olika ämnen. Cox (2009, s. 70-73) tar upp om ett företag som erbjuder kompetensutveckling när det gäller att bryta gamla invanda undervisningsmönster. Företagets mål är att få lärarna att bli mer kreativa i sin undervisning. Ett bra exempel som jag tog till mig var när en lärare som undervisade i svenska och engelska fick hjälp i sitt arbetssätt. Läraren sa att det var många av eleverna som hade lätt för att uttrycka sig i bild, men svårt för språket. Eleverna fick istället använda sig av bilder i sin språkutveckling. Eleverna fick tre kort var med olika bilder på. Utifrån de här bilderna skulle de skriva en berättelse som de sedan fick översätta från svenska till engelska. Om man använder ett sådant arbetssätt så tror jag att eleverna kommer att utvecklas mycket bra. Mina erfarenheter från skoltiden var att skolan var en fyrkantig arena som inte alltid använde sig av ett estetiskt tankesätt. Alla ämnena var indelade och inte integrerade med varandra. Men när jag var ute på VFU i en förskoleklass så fick barnen hitta på egna sagor tillsammans. Detta tyder på att vi i dagens skola är på rätt väg. Men det finns fortfarande skolor som inte alls ägnar sig åt estetiska lärandeprocesser, vilket borde vara en självklarhet.

Referenser:

Cox, Roland (2009). Ta in musiken!. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio i samarbete med Rikskonserter

Gottberg, Jessica (2009). Musiken och rytmiken i praktiken. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio i samarbete med Rikskonserter

Wiklund, Ulla (2009). När kulturen knackar på skolans dörr. Stockholm: Sveriges utbildningsradio

Litteraturseminarie 2

Mina erfarenheter och frågeställningar utifrån Lilliestam (2009)

Enligt Lilliestam (2009, s. 21) så kan det vara svårt att exakt definiera vad musik är. Musik kan bland annat innebära eller förklaras som ljudande former i rörelse, där melodin, rytmen och harmonin är viktiga delar. Enligt mina erfarenheter och tankar så tycker jag att musik är som bäst när en låt har en variation i sig. När musiken innehåller en bestämd rytm, melodi, harmoni och refräng så blir musik oftast bra. Om musiken blir för enformig och entonig så kan den bli som ett störande moment.

Lilliestam (2009, s.22) tar även upp att musik kan klassas som organiserat ljud. Ljuden behöver inte komma från instrument utan med hjälp av ljudupptagning så kan man använda sig av vardagliga ljud. Om man använder sig av vardagliga ljud på ett organiserat sätt så tror jag att det kan bli som musik. Spelar man in olika ljud som man sedan klipper ihop i ett musikprogram så kanske man inte behöver använda sig av instrument.

Lilliestam (2009, s 25-29) tar upp om olika musikstilar bland annat folkmusik, konstmusik, populärmusik och klassisk musik. När jag lyssnar på musik så vill jag känna igen mig på olika sätt. Ibland kan det handla om textens betydelse och hur bra texten förmedlas genom den personen som framför låten. I vissa fall så är det stämningen i en låt som tilltalar mig men jag vill att musiken ska fånga en känsla. Någonting som jag har svårt för att ta till mig är opera. Det kanske är svårt för ibland känns opera så konstlat, det känns inte naturligt att varken lyssna på opera eller sjunga på det sättet. Det handlar också om vad man är van vid att lyssna på, vilket i mitt fall inte är opera. Den så kallade folkmusiken som mer handlar om äkthet, spontanitet och gehörsinlärning ligger mig varmare om hjärtat.

Lilliestam (2009, s.75) beskriver att man kan använda musik på både gott och ont. Till exempel genom terapi för att må bättre, eller som vissa som lyssnar på vitmakt musik för att förstärka deras hat mot en annan ras.

Varför sjunga eller spela på instrument? När man sjunger eller spelar så blir man upprymd och glad. Genom sången kan man till exempel förmedla en känsla och historia. Likadant kan man förmedla en historia eller känsla via ett instrument. För att kunna förmedla en historia eller känsla så krävs det att man kan utöva instrumentet. Det krävs träning och känsla för musik om det ska bli bra. Om någon sjunger falskt eller om ett instrument är ostämt så blir det inte samma känsla. Det som är häftigt med musik är att man kan skapa olika stämningar av den. Genom musiken kan man föras både framåt och bakåt i tiden om man skapar den rätta känslan. Man kan förmedla och säga något genom att sjunga eller spela på ett instrument.

Jag kan känna igen mig i ett exempel som Lilliestam (2009, s.78) tar upp när det handlar om att sjunga i kör. Jag är med i en gospelkör och det är häftigt att vara en del av en stämma. När man väl har lärt sig sin stämma så är det häftigt att höra hur de andra stämmorna låter. Sedan sjunger alla stämmorna samtidigt och sjunger alla rätt så låter det ofta mycket bra, men om det blir falskt och någon sjunger fel så blir det inte lika vackert. Är man med i en kör är det alltså viktigt att lyssna på varandra. Det är en annan sak att sjunga solo, då behöver man inte tänka på att anpassa sig efter en stämma utan bara till musiken.

Lilliestam (2009, s.86) tar upp att jazzmusiker ofta övar in olika låtar på gehör och när de sedan ska framför dem så låter det som att de bara improviserar. När jag var på konstresa i Amsterdam så var jag på en improviserad jazzföreställning. Det var väldigt speciellt för det lät som att de stämde sina instrument samtidigt som de spelade. Det var enligt mina öron ingen ordning alls och när de spelade fick jag bilder av vilsna elefanter på vift i djungeln. Naturligtvis tyckte jag att de var duktiga jazzmusiker men det var inga bestämda melodier som de framförde. Det var nog därför jag hade svårt att ta till mig den sortens musik. Dessutom är jag inte van vid att lyssna på enbart jazzmusik. När musikstilar blandar sig som till exempel jazz och rock så har jag lättare att ta det till mig. Någonting som var bra med jazzföreställningen var att man fick inre bilder och fantasier vilket kan vara svårare om en låt har en bestämd form.

Lilliestam (2009, s.87) tar upp att ofta när Bob Dylan gjorde sina låtar så fick han inspiration av gamla låtar som andra artister skrivit. Det började med att han nynnade på en gammal låt som sedan utvecklades till något nytt och förändrades när han nynnat tillräckligt länge. När man skriver låtar så kan det ofta vara att man får inspiration från vardagssituationer. En text kan komma som en blixt från en klar himmel när man till exempel sitter och fikar eller går en promenad. Ibland kan det också vara så att man måste bestämma att man skriver emellan en viss tidpunkt. Jag tror att det beror på vad för slags person du är hur man skriver en text.

Lilliestam (2009, s.89) beskriver att musik även kan bli påtvingad på olika sätt. Den kan till exempel bli påtvingad när man går i en affär eller när man ska ta en drink på krogen. Jag känner igen mig när det gäller att bli påtvingad musik som man inte tycker om. Jag och min kille skulle gå till en lite mindre bar för att bara ta en drink och småprata. Det som jag störde mig på var musiken. De hade på musiken på högsta volym så att man fick skrika till varandra om man skulle höra vad den andra sa. Själva musiken var dessutom enformig, det lät som att skivan hade hakat upp sig. Jag kan tänka mig att det var någon slags transmusik. Det som jag inte förstod var varför de spelade så snabb och hög musik när det inte ens fanns ett dansgolv? Det hade varit mer logiskt att spela snabb och hög musik om det var ett diskotek, dessutom var det inte speciellt mycket folk där.

Efter att ha läst Lilliestam (2009) så blir man mer och mer medveten om hur mycket musik påverkar oss i alla situationer. Musik kan även förvränga verkligheten som till exempel i en film. En och samma filmscen kan bli annorlunda om man byter musik till den. Om man sätter glad musik till scenen så blir känslan positiv men om man sätter sorglig musik till samma scen så blir den istället sorglig. Musik förstärker ofta känslor och stämningar, därför hade en film blivit helt intetsägande utan musik som förstärker budskapet i filmen.

Lilliestam (2009, s.142-143) tar upp att man ibland vill spela en viss musik för att rena sig själv. Det kan handla om att man är ledsen och därför spelar en låt som stämmer in på den känslan. På så vis kan man släppa kontrollen och gråta ut till den musiken eftersom den representerar och förstärker känslorna som man har i kroppen vilket stämmer in på mig.

Referenser

Lilliestam, Lars (2009). Musikliv: vad människor gör med musik - och musik med människor. 2. rev. uppl. Göteborg: Ejeby

Litteraturseminarie 3

Frågeställningar/tankar/idéer utifrån Bjorkvold (2005) och Jederlund (2002)

Bjorkvold (2005, s. 15, 28) tar upp att vi människor utvecklar tre områden i kroppen redan innan vi föds och det är ljud, rörelse och rytm. Med hjälp av ljud, rörelse och rytm så kan

Barnet och föräldern kommunicera och förstå varandras personliga språk. Spädbarn lär sig snabbt att använda rösten på olika sätt när barnet kommunicerar med sin mamma. Många forskare har bekräftat att spädbarn snabbt behärskar olika röstnyanser som motsvarar olika känslor. Som pedagog så anser jag att det är viktigt att vi kan kommunicera ickeverbalt med barn som inte ännu kan prata. Barn som inte kan prata förstår mer än vi tror och det gäller för oss pedagoger att tyda deras ljud, rörelser och rytm i den dagliga verksamheten. Det är viktigt att vi pedagoger sätter ord på det som barnen inte kan uttrycka i ord och att vi möter dem där de befinner sig i sin personliga utveckling. Alla barn är olika och utvecklas inte alltid på samma sätt, för en del barn så är det naturligt att de inte börjar prata innan tre-fyra årsåldern.

Bjorkvold (2005) beskriver genomgående att leken har stor betydelse för barnens utveckling. Leken stimulerar vårt inre bildskapande och det gör barnen även via böcker och musik. Genom de estetiska ämnena och leken så visar ofta barnen nyfikenhet, oräddhet och skaparkraft. I leken så bearbetar även barnen intryck ifrån sin omgivning och deras fantasi utvecklas. Som pedagog så anser jag att det är viktigt att vi är bra lekinspiratörer. För att barnen ska kunna utvecklas och lära sig saker så är det viktigt att vi pedagoger har humor och vågar göra galna saker. Det är viktigt med humor för att barnen ska känna sig trygga i sin personliga utveckling och i gemenskapen med andra barn. Vågar vi pedagoger vara mer spontana så vågar även barnen vara det. Enligt mina erfarenheter så är barn ofta känsliga och de känner ofta på sig om det inte är en bra stämning bland pedagogerna. Vi pedagoger måste lära oss att på bästa möjligaste vis samarbeta och kommunicera med varandra för barnets bästa.  Som pedagoger är det även viktigt att vi tar tillvara på alla spontana lektillfällen tillsammans med barnen för att vi ska kunna ta del av barns utveckling.

Jederlund (2002, s. 30)tar upp att barns och vuxnas skapande förmåga har ett samband med leken. I leken är allt möjligt och man finner olika vägar till att lösa olika problem. Vuxna som inte har slutat att leka kommer enligt mig i grunden att vara bättre pedagoger. Som en lekande pedagog kan man mer utveckla olika och kreativa lösningar på olika problem. Det är viktigt att man som pedagog är öppen för förändring och inte tänker att man ska göra som man alltid har gjort i en viss angelägenhet.

Jederlund (2002, s. 72-73) beskriver att när barn lyssnar och får sjunga sånger, så får de ta del av nya ord och begrepp. Sånger inspirerar även till samtal kring textens innebörd. Då är det exemplariskt att inspirera barnen till att göra egna texter till kända låtar för att utveckla sitt språkande och det genom musikens hjälp. Studier visar att tidig bekantskap med rim och ramsor hjälper barnen att utveckla sin fonologiska medvetenhet. Musik handlar om ljud precis som språkets minsta beståndsdelar som kallas för fonemen. Om man som pedagog är medveten om att musik stärker språket på olika plan så tror jag att man kommer att använda sig av musik mera inom förskoleverksamheten. 

Någonting som jag tog till mig och kände igen utifrån Jederlund (2002, s.91) var att barn deltar på olika sätt i en musikaktivitet. Det har utförts olika observationer på barn från ett till tre år där det visade sig att barnen deltog på fem olika sätt. Det finns barn som intar ett mer passivt deltagande där de lyssnar och iakttar vad pedagogen gör. Då kan det lätt bli att man som pedagog tror att barnet inte är intresserad av vad pedagogen gör och att barnet inte har lärt sig något. Men ofta så kan det ta några gånger innan barnet har tagit till sig det som pedagogen visat. När barnet sedan blivit mer aktiv i sin roll så ser pedagogen vad det var som intresserade barnet när hon/han var en passiv deltagare. De resterande formerna av deltagande kallas för stödjande deltagande, imitation, identifikation och Ellaboration. Stödjande deltagande är bland annat när barnet behöver stöd och värme från en vuxen för att våga delta i en musik aktivitet. Imitation innebär att barnet härmar det som sker i aktiviteten. Identifikation är när barnet kan ta in känslan, tanken och sitt personliga uttryck i musikstunden. Ellaboration är när barnet är utforskande och vågar sig på ett ännu mer personligt uttryck som till exempel nya rytmer eller rörelser när det gäller musik.

Jederlund (2002, s 122-144) tar upp att man ska ta till vara på barns eget musikskapande. Vi vuxna tror ofta att musik måste vara eller låta på ett specifikt sätt. Det kan handla om att man anser sig själv som en värdelös sångare eller att man inte är en expert på att spela ett specifikt instrument. Om en pedagog känner så här så kan det medföra att hon/han inte vill inleda olika musikaliska aktiviteter. Men som pedagog är det viktigt att släppa kontrollen och tänka på att olika musikaliska aktiviteter stimulerar barns olika språkutveckling. Som pedagog så kan man ta tillvara på barnens favoritsånger för att få dem intresserade. Det är viktigt att föräldrarna kan få dela med sig av vad de spelar hemma för barnen för att få en bredd på musiklyssnandet.

Som jag nämnde så är det viktigt att släppa på kontrollen som pedagog. Med det så menar jag att man ska ha en inställning som går ut på att det inte finns några rätt eller fel. Jederlund (2002, s. 135) tog upp ett exempel där en sångpedagog menade att det var viktigt att sjunga i rätt tonarter med barnen. Men det är fel att tänka på det viset för precis som oss vuxna så har barnen olika röster och röstlägen. Det viktigaste är att vi pedagoger försöker för barnens skull. Någonting som är bra att ta till sig är att det är bra med upprepning för barnen. Barn kan älska att höra en och samma sång om och om igen. Då kan man som pedagog uppmuntra barnen till att lägga till olika rörelser till sången eller helt enkelt ändra texten till melodin. Som författaren beskriver så är det lika viktigt att barnen får testa sig fram med sång och olika instrument som att de får pröva sig fram med pensel och färg. När barnen spontansjunger så kan man uppmuntra barnen till att sätta puls till genom handklappning eller trumslag. Då kan man som pedagog hjälpa barnen att sjunga en sång i olika tempo som långsamt eller snabbt tempo.

Litteraturseminarie 4

Ett par centrala begrepp utifrån Pramling Samuelsson (2008) Konsten att lära barn estetik.

Det mest centrala som Pramling Samuelsson (2008) vill få fram i den här skriften är enligt mig att det är viktigt att se de estetiska ämnena som ett mål i verksamheten. Ofta så används de estetiska ämnena som en hjälp till att utveckla andra utvecklingsområden. De kan till exempel vara en hjälp till att barnen utvecklas inom matematik och språk. Men det är lika viktigt att kunna utveckla barns estetiska sidor som till exempel poesi, musik, rörelse och dans som den här skriften lägger vikten vid.

Lärande objekt

Lärande objekt är ett begrepp som Pramling Samuelsson (2008) tar upp genomgående, det handlar om vad vi pedagoger förväntar oss att barnen ska utveckla. Om vi vill att barnen ska utvecklas inom musik är det viktigt att vi är medvetna om vad det är som barnen ska bli medvetna om inom musik. Det kan vara att barnen får lyssna på ett musikstycke där de ska bli medvetna om att en låt kan gå fort och långsamt, högt och lågt. I ett av exemplen som författaren (2008,s.103-108) tar upp så fick barnen rita och röra sig till ett musikstycke. Pedagogen ställde då olika frågor kring ett barns teckning. Det kunde vara att barnet skulle förklara teckningen och då frågade pedagogen var på teckningen som barnet hade ritat det snabba partiet i låten. Författarna tog även upp(2008,s. 126-135) om en musikaktivitet som handlade om att barnen skulle bli medvetna om ljud. Pedagogen visade och demonstrerade hur man spelade på olika sorters instrument. Sedan förklarade pedagogen att temat som barnen skulle spela efter var våren och de skulle skriva upp olika ord som de förknippade med våren. De blev sedan indelade i fyra grupper där de skulle få ett ord, till exempel gräs. Av ordet så skulle de sedan välja ett instrument som skulle representera det ordet. Det känns som att denna uppgift kunde utvecklats på ett enklare sätt. Pedagogen kunde valt att koncentrera sig på ett ord där alla barnen fick välja ett instrument och komma fram till att en nyckelpiga kan låta på olika sätt. Det kan vara bra att som pedagog rikta uppmärksamheten mot något specifikt och gemensamt som barnen kan ta fasta på och det kallas för riktadhet även kallat uppmärksamhetsfokusering som författarna tar upp (2008, s. 58-59) som en viktig del av barns lärande.

Metasamtal

Metasamtal kan vara när man som pedagog vill se hur barn tänker och lär kring ett moment. Ofta så tänker barn olika kring en och samma uppgift. Pramling Samuelsson (2008, s. 56-58) tar upp om ett exempel där pedagogerna skulle föra ett metasamtal med barn, genom att barnen fick i uppgift att måla till ett musikstycke. Efter denna uppgift så kunde pedagogerna se att en del barn hade målat noter, andra hade målat djur eller andra objekt. Sedan fick barnen förklara hur de tänkte när de målat och det är bra för då blir de medvetna om hur de tänker och uppgiften blir tydlig för dem. Det är även viktigt att man som pedagog visar för barnen att alla målar på olika sätt till musik.

Egen erfarenhet utifrån litteraturen

En annan sak som jag kände igen och som författarna (2008, s.93,98) tog upp som en viktig aspekt i barns lärande var att barn i en musik eller sagoaktivitet deltar på olika sätt. Vissa barn är mer aktiva medans en del iakttar och bearbetar det som man som pedagog demonstrerar. Det är också viktigt när man arbetar med små barn att göra samma aktivitet flera gånger. Det är viktigt för att de ska kunna behärska till exempel en sång eller ramsa. Det är även viktigt för barnen att kunna bearbeta en rörelse eller sång som de precis har lärt sig. På min VFU-plats så gjorde jag en och samma musikaktivitet två gånger för tvååringar och jag ska göra den igen för att se vad barnen har tagit till sig till nästa gång. Det är helt ofattbart vad barn tar till sig och bearbetar. Första gången som jag hade musikaktiviteten så var det många av barnen som satt helt förstummade med stora frågande ögon. Det är en del av deras bearbetning att iaktta vad jag gör och plus att jag var ny för dem. Andra gången så var det ett barn som visste precis vad som skulle hända, han visste även att jag hade haft med mig en fingerdocka och att hon hade fått sitta och titta på under hela musikstunden.     

Referenser

Pramling Samuelsson, Ingrid (2008). Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans. Stockholm: Norstedts akademiska förlag